Monthly Archives: November 2010

Guldmedalj till svenska paviljongen

När världsutställningen Shanghai World Expo 2010 avslutades den 31 oktober tilldelades den svenska paviljongen en guldmedalj för sin kreativa utställning. Då hade 3,5 miljon besökare sett utställningen. Läs mer

Klipp från Swedenexpo.cn:
/…/During a ceremony at the World Expo on Saturday night, the International Expo Organization, BIE, awarded a number of pavilions for outstanding operations. Sweden’s pavilion won gold for its exhibition.

All Expo pavilions have been grouped into four categories depending on size and design and then BIE have assessed each pavilion individually based on three different aspects: exterior design, exhibition design and creativity, and interpretation of the theme. It is within category two, the exhibition creativity and design, that Sweden was rewarded with the gold medal./…/

Kosmo i P1: Yoko Tawada – språken, kroppen och världen

Sändes första gången 25 september 2010, SR P1
Hela programmet kan fortfarande höras här.
Mitt reportage med Yoko Tawada finns här.

“Ja…vad är det vi ägnar oss åt, varje dag, hela livet?” säger Yoko Tawada med ett leende. “Språk, många språk, inklusive kroppsspråk. Vi är alla en del av den stora språkproducerande maskinen som aldrig vilar.”

Jag träffade den japansk-tyska författaren Yoko Tawada i hennes hem i Berlin i augusti i år för att tala om hennes tankar kring kroppen och språket, och vad det kan betyda att befinna sig mellan två språk.
Hon har ägnat en stor del av sitt författarskap åt de svårhanterliga glapp som uppstår när man försöker säga något säkert om förhållandet mellan språket och världen, mellan olika språksystem och deras förhållande till kroppen. Hennes svar på hur man ska överbrygga dessa sprickor består i att inte söka någon lösning, utan istället ge sig in i själva mellanrummen och göra ”oräkneliga små anteckningar”.

Tawada berättade att innan hon kom till Tyskland i början av 80-talet hade hon aldrig känslan av att hennes röst kom ur hennes kropp – ens modersmål är så integrerat att man liksom inte märker det. Men i mötet med tyskan var det som om kroppen liksom gick isär – delarna lösgjorde sig ur den naturliga kroppsliga helheten. Andra muskler i ansiktet måste användas, delarna måste samarbeta på ett helt nytt sätt och mer kraft användas för att uttala vartenda ord.

Nedan följer ett kort utdrag ur min utskrift av det som blev reportaget i Kosmo. Vi talade engelska – det var alltså fyra språk inblandade i detta samtal (svenska, engelska, tyska och japanska). Översättningen nedan är min egen:

- – –

SS i studio:
Japanska är ett i hög grad visuellt språk, säger Yoko Tawada. Det är till exempel sällsynt med författaruppläsningar i Japan. Man läser inte högt, man läser genom att se på tecknen, betrakta dem. Men tyskan och andra europeiska språk är som musik, säger hon, de måste ljudas, även om man läser tyst. Det är ju först när ljuden, som bokstäverna representerar, sätts ihop, som orden blir till.

En enskild bokstav ur alfabetet, den minsta grafiska nämnaren – är i sig helt opålitlig. Ett B till exempel – du kan aldrig veta vart det ska leda. Till en blomma? Till en bomb? Eller kanske till en bakdörr?

INTERVJU/ Yoko Tawada säger:

När jag skriver tyska är det som om jag skriver en dialog. Jag är ensam när jag skriver men jag skriver som om jag talar med någon. Men när jag skriver på japanska är det som om jag tecknar en bild. Och då är jag ensam, och det finns ingen röst och det finns inga bilder att se. Det är bara skriften och texten försvinner in i papperet. (paus)

SS i studio:
Det är som om det är någon annan där, säger Yoko Tawada. Hon har en känsla av att befinna sig i en dialog när hon skriver på tyska. Till skillnad från japanskan som är mer likt att teckna bilder. Det finns en vidsträckt rymd mellan dessa båda språk, säger hon. Väldig som Stilla havet, eller som Sibirien.

INTERVJU/Yoko Tawada säger:

Du förstår att för mig, om du säger någonting på svenska eller på tyska – det är en variation men det finns inget svart hål mellan de båda språken här. De är som systrar. Men från ett språk som japanska till vilket europeiskt språk som helst – det är verkligen överraskande.

Men jag vet inte vad den stora rymden är, mellan tyska och japanska. Den är stor, stor som Sibirien eller Stilla havet. Så du måste göra något i det utrymmet. Annars kommer du att gå vilse/förlorad (be lost). (skratt)

Ring Kulturadion 29 okt

Ring Kulturradion!

Gunnar Bolin  Foto: Johan Ljungström/SR

P1 fredag 29 oktober kl 18.15 och 31/10 kl 18.15

Ring Kulturradion, programmet som man aldrig vet när det kommer tillbaka, men tillbaka kommer det. Nu på fredag har Du som lyssnar återigen chansen att fråga om allt Du någonsin undrat om kultur.

RING! 08- 24 15 00 Telefonslussen öppnar 17.45 eller mejla redan nu ringkulturradion@sr.se

Böjträ, fransk opera, Shakespeare, riktigt höga hus, textilkonst, biljakter på film, sfärernas musik, Pelle Svanslös – inget är för stort, inget för smått för att fråga om. Panelen, anförd av Gunnar Bolin, lovar någon sorts svar på allt.

Panelen: Gunilla Brodrej (musikkritiker, Expriessen), Dan Hallemar (arkitekturskribent), Sven Hugo Persson (dramaturg, Dramaten), samt Anneli Dufva och Mats Arvidsson från radions egen kulturredaktion.

Producent: Susanne Skog