Uppmärksamhetens former
Elva performativa essäer
Texter av Lena Carlsson, Åsa Elieson, Moa Franzén, Vilda Kvist, Hanna Nordqvist, Anna Nyström, Britta Olsson, Thomas Olsson, Martin Glaz Serup, Susanne Skog, Peter Söderberg. Förord: Magnus Jacobsson
Redaktion: Moa Franzén, Hanna Nordqvist, Thomas Olsson, Susanne Skog
Stockholms Dramatiska Högskola Stockholm 2013 webshop
“Den performativa kritiken tar sin utgångspunkt i den konstnärliga interpretationen och dess särskilda sensibilitet. I varsin essä prövar och reflekterar antologins elva författare över förutsättningarna och möjligheterna i performativiteten som kritisk praktik. Föremålen för de olika undersökningarna varierar; en rulltrappa och dess sammanhang, tangodansens komplicerade dialog, den upplästa textens fenomenologi, dokumentationen av dans- och performanceföreställningar, ett stycke av John Cage och iscensättningen av en Hertha Müller-roman. Men boken rymmer också uppgörelser med och teoretiska försök att ringa in begreppen kritik, performance och performativitet.”
Slussen 10103 – två strategier
av Susanne Skog
Ur textens inledning:
“/… / they are walkers, Wandersmänner, whose bodies follow the thicks and thins of an urban ‘text’ they write without being able to read it. These practioners make use of spaces that cannot be seen; their knowledge of them is as blind as that of lovers in each other’s arms.” (M de Certeau, 1984)
Från spärrarna i Slussens T-banestation från Götgatan vid Hökens gata i Stockholm löper tre långa rulltrappor i bredd. Två går uppåt från plattformshallen medan den längst till vänster går ner. I denna passage mot underjorden finns ingenting annat än dessa rulltrappor. Inga sidoutrymmen eller vanliga trappor. Taket är vitt och välvt, längst ner tre små blygrå hemisfärer som innehåller övervakningskameror, en för varje trappa. Reklam på väggarna. Det är allt. Färden ner tar 32 sekunder.
En oftast lugn och genast glömd åktur – i själva verket stinn av inre och yttre flöden, genomkorsad av samverkande politiska, sociala och historiska parametrar och villkorad av fysiska, mekaniska och perceptionsmässiga faktorer. Det mesta ligger bortom vardagsmänskans medvetna horisont, men överförs ändå till våra kroppar och sinnen på olika mer och mindre subtila sätt. Våra rörelsemönster berättar ständigt om de sammanhang de är en del av: var och hur vi står på trappsteget, hur vi lägger handen på gummiledbandet och avpassar avståndet oss åkande emellan. /…/(s 9 – 20)
